klockan är ett och jag tror anledningen till att jag känner mig rastlös och inte vill gå och lägga mig ligger i alla uteserveringar jag passerade när jag gick längs skånegatan mot skanstull. uteliv i allmänhet har på något sätt blivit ett normaliserat tillstånd för mig denna sommar och jag längtar väldigt mycket till helgen då det vankas både 25-årsfest på fredagen och inflyttningsfest på lördagen, med tillhörande utgångar.
ställer man detta i kontrast till känslan jag fick igår kväll när jag var hemma och slappade själv, då jag kände en viss (observera, en viss) längtan efter att ha någon att bjuda på middag för att sedan gå på dramaten med för att sedan somna tryggt och hemvant bredvid uppstår plötsligt förvirring.
tvåsamhetsnormen är ständigt närvarande även om man är ensam. det är något som jag har fattat. när man är ensam så tror jag mycket grundar sig i en längtan av att passa in, mer än en längtan av att ha någon. ensamhet i bemärkelsen att inte ha någon partner kan grunda sig på ett tydligt eget val, någonstans finns ändå något som skaver och säger att två alltid är bättre än en.
ett nyrenoverat kök att glädjas tillsammans åt är högre värderat än att känna lycka av att vara kraftigt berusad på södermalmstorg en fredagnatt efter att man har dansat sig svettig till indiehits.
---
funderar på att förära örtagården ett besök i morgon. äta vegbuffé och leva över mina tillgångar. gillar inramningen där. synd bara att varenda kotte jag känner skall behöva jobba när jag har semester.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment