if i fall

jag blir förälskad när jag har hello saferide i lurarna när jag är ute och promenerar.

problemet är att det är henne (hello saferide) som jag blir förälskad i.

letat efter dig?

har precis sett bonde söker fru - bröllopet och kan konstatera att de såg varann i ögonen väldigt mycket. håkan sjunger om att han aldrig riktigt sett någon i ögonen, en känsla som är bekant hos mig. det fick mig att förstå att bonde söker fru - bröllopet är den totala motsatsen till allt jag någonsin varit och framför allt till vad jag är nu. åtminstone när det gäller förhållanden.

tio dagar hos föräldrarna i hålan jag är uppväxt i. trots att jag inte har någon fast punkt för tillfället i stockholm vill jag härifrån av den anledningen - att jag inte har någon fast punkt. kanske är det så att jag saknar mitt jobb? idioti. jag saknar carmen. så måste det vara. eller så gillar jag helt enkelt inte det här stället längre.

jag vill hela tiden skicka sms till vissa utvalda men hindrar mig själv. det är en fråga om karaktär. jag vet ju att jag inte behöver någon just nu. detta ger tyvärr upphov till en hel del bitterhet. kanske måste jag hela tiden vara sökande för att inte bli bitter? juldagsdisco på det lokala hotellet och jag bekände färg för en gymnasiekärlek (vi talar ca 7-8 år sedan). det gjorde tydligen intryck. det kan vara sådant som behövs för få tillvaron att kännas vettig.

they don't know

känslan som jag hade 03:30 i natt, nyss hemkommen från kvarnen till en tom lägenhet som för två månader sedan var Vår, beskrivs ord för ord i Kirsty MacColls "They don't know":

You've been around for such a long time now
Oh maybe I could leave you but I don't know how
And why should I be lonely every night
When I can be with you
Oh yes you make it right
And I don't listen to the guys who say
That you're bad for me and I should turn you away
'Cos they don't know about us
And they've never heard of love

I get a feeling when I look at you
Wherever you go now I wanna be there too
They say we're crazy but I just don't care
And if they keep on talking still they get nowhere
So I don't mind if they don't understand
When I look at you and you hold my hand
'Cos they don't know about us
And they've never heard of love

och ja, tack moneybrother.

nu hägrar max i hammarby sjöstad.

det är intressant hur en känsla bara kan släppa. helgen spenderades som sagt sängliggandes dagtid, på grund av en känsla skapad av en enda händelse. en händelse som då kändes så oerhört avgörande, som gjorde att jag inte hade ork att möta dagsljuset. en händelse som då tog upp all min intellektuella kapacitet.

nu har jag insett hur kraftfull eftertanken kan vara. den kan få sinnesstämningar att bara falla undan. ge mig bara en måndag tisdag att konfronteras med verkligheten så är allt i sin ordning igen.

det kan vara gårdagens seinfeld som fällde avgörandet, som gav perspektiv:

George : Why did it all turn out like this for me? I had so much promise. I was personable, I was bright. Oh, maybe not academically speaking, but ... I was perceptive. I always know when someone's uncomfortable at a party. It became very clear to me sitting out there today, that every decision I've ever made, in my entire life, has been wrong. My life is the opposite of everything I want it to be. Every instinct I have, in every of life, be it something to wear, something to eat ... It's all been wrong.

( A waitress comes up to G )

Waitress : Tuna on toast, coleslaw, cup of coffee.

George : Yeah. No, no, no, wait a minute, I always have tuna on toast. Nothing's ever worked out for me with tuna on toast. I want the complete opposite of on toast. Chicken salad, on rye, untoasted ... and a cup of tea.

Elaine : Well, there's no telling what can happen from this.

vi vet alla hur det slutar. George utför varje handling i motsats till hur han tidigare skulle gjort. han lyckas charma en vacker kvinna och får jobb hos NY Yankees.

håller verkligen med om seinfelds helande kraft varje kväll vid elva.

jag har inte varit i alla städer

två dagar i rad sängliggandes med så mycket vånda att jag inte haft lust att gå upp och möta dagsljuset. jag skulle inte vilja påstå att jag har ett rikt liv. inte denna helg i alla fall. jag har sovit hela dagen idag och jag kommer antagligen inte klara av att somna ikväll.

julfesten (som nämndes nedan) blev inte som jag hade planerat. allt vett försvann och glöggen rann ner snabbare än väntat. jag uppvisade allt annat än en sansad fasad och jag har svårt att se hur det skall gå att ha en god yrkesmässig relation till mina kollegor i morgon. i alla fall till vissa. hatar att jag hela tiden skall bli så uttalat känslosam och hela tiden skylta med det. till vilken nytta?

vill inget annat än skaffa en egen lägenhet. situationen just nu blir allt mer ohållbar. kommer antagligen gå på min första visning i morgon.

intro

en vända längs hammarby fabriksväg, upp för backen och hemma lagom svettig. slår på "saturday night" med suede för första gången på kanske åtta år och börjar förstå att mycket handlar om nostalgi för mig just nu.

ibland känns det som om precis allt handlar om nostalgi. att framtiden inte finns över huvud taget. det är tragiskt.

i mitt pojkrum var det brun heltäckningsmatta som gällde. jag skulle hellre ligga på den och oroa mig över mina gymnasiestudier än vara fast där jag är nu. jag vet i och för sig att jag kommer komma vidare - slippa bo i den lägenhet som Skulle bli vår, men som inte blev det - det är bara tålamodet saknas.

idag funkade det inte att gå omkring på min Uppstyrda arbetsplats och hålla masken. känslan av att mitt känsloliv går att ta på genom att röra vid min överarm var för jobbig. hade jag stannat en halvtimme till hade fasaden rasat.

på fredag är det julfest med jobbet. om jag går för hårt på glöggen kommer det leda till ett fyrverkeri av pinsamheter från min sida. varannan vatten.

(och jag blir rejält störd på mig själv när jag hela tiden går och kollar mobilen med anledning av lördagskvällens avslätning. kanske mer om detta någon annan gång.)

jag har inte diskat på 4 månader och det måste göras nu.