snälla kom närmre

per moberg lagar trerätters på tv4+ (sparrissoppa, piggvar samt rabarberdessert, verkar väldigt gott) och jag känner att veckorna bara flyger iväg utan att någonting av värde händer. känns som det enda jag gör är att vänta. på att få flytta in i lägenheten. på våren. på att säkert skall spela i stockholm.

har en riktig svacka när det gäller mitt arbete. har kommit till insikten att jag inte vill arbeta med människor. alltså, jag har inget problem med kollegor. däremot vill jag inte ha arbetsuppgifter som involverar kontakt med människor som av helt förståeliga skäl är upprörda över det jag gör. sen, återigen, är det jobbig stämning på grund av kommande uppsägningar. ledningen gick runt på kontoret förra fredagen och frågade alla hur länge de varit anställda. det är inte trevligt. och det påverkar min produktion. måste skärpa mig innan chefen upptäcker min ineffektivitet.

vill arbeta med något teoretiskt (som jag trots allt är utbildad till), gärna med viss distans till verkligheten.

tur att det finns gott om trevliga kollegor på min nuvarande arbetsplats. annars hade det varit väldigt jobbigt.

---

ser fram emot en lugn helg. det enda planerade är dramatenbesök med föräldrar. borde börja flyttpacka lite också.

horace är på tv.

nu är handpenningen betald och jag har således tagit ytterligare ett steg mot mitt första egna boende. vill flytta nu på en gång. men det kommer nog dröja någon månad eller så.

något som står klart är dock att mycket måste inhandlas. soffa. tv. stereo. samt att det måste målas om (tapeten är fräsch men har en fruktansvärd färg). måste prioritera detta på ett bra sätt.

- - -

börjar känna av verkligheten på mitt arbete nu. smekmånaden kan sägas vara över.

att folk är missnöjda och att vår enhet inte på något sätt kan sägas sträva mot samma mål är tydligt. på enhetsmötet i morse satt folk med sammanbitna miner och tittade bort med trötta blickar. det verkar som om ingen lyssnar på vår (relativt nye) chef.

organisationen jag jobbar inom står inför många förändringar och vår enhet kommer antagligen inte finnas inom ett år. det gör naturligtvis sitt. men på något sätt känns det som att sådant inte får komma i vägen för vår produktion. tyvärr är det så att nytänkande och rationella arbetsmetoder inte är vår enhets signum. det handlar mest om att finna fel hos andra.

- - -

skönt att jag lyckats hitta musik som ger mig något. ibland har jag perioder då jag inte gillar något. just nu är det arcade fire - neon bible, m ward - post-war och joy division-boxen som rullar i mina öron på tvärbanan. är väldigt nyfiken på isolation years nya.

hon hade ett tredjehandskontrakt på skånegatan / dit fick jag aldrig komma

enbart formaliteter kvar, som jag förstår det. sen äger jag en lägenhet som torde ligga på en av söderomsöders högsta punkter. gissa om jag ser fram emot att äta frukost på Den balkongen med Den utsikten. jag har alltid haft en svaghet för landmärken och nu har jag årstabroarna, liljeholmsbron, högalidskyrkan, dn-skrapan och kanske till och med stadshuset i mitt köksfönster.

skall träffa mäcklaren i morgon bitti. känns underbart att denna fråga äntligen är löst.

---

indiedrotting av orup är en väldigt stark låt.

hon hade ett tredjehandskontrakt på skånegatan / dit fick jag aldrig komma

enbart formaliteter kvar, som jag förstår det. sen äger jag en lägenhet som torde ligga på en av söderomsöders högsta punkter. gissa om jag ser fram emot att äta frukost på Den balkongen med Den utsikten.

skall träffa mäcklaren i morgon bitti. känns underbart att denna fråga äntligen är löst.

---

indiedrotting av orup är en väldigt stark låt.

får jag se dig ikväll. nä.

jag antar att det är en tråkig rest från studietiden att jag har svårt att koppla av på lördagar. blir lätt väldigt rastlös och tänker att jag borde göra någonting, även fast jag gått en hel vecka och tänkt att detta skall bli en göraingenting-helg. när jag studerade fanns det alltid något att göra, även på helgerna. alltid något som skulle skrivas eller läsas.

nyttig dag idag, dock. klev upp vid halv tio, gick ut och gick en timme i nackareservatet. handlade hem en så kallad brakfrukost. satt länge och åt och läste. det borde vara sådant som man skall fylla sina helger med, eller?

får jag ro kommer jag skriva två långa texter i helgen. en om kärlek och en om bantning.

ta mig 50 dagar härifrån

treans buss från fridhemsplan till gullmarsplan en regning söndagseftermiddag. asha ali, tindersticks och broder daniel i lurarna. jag börjar inse att jag gör rätt när jag ibland väljer ett långsammare alternativ framför ett snabbare när det gäller kollektivtrafik i stockholm.

riding on city buses for a hobby is sad.

eller hur var det?

laddad inför morgondagens budgivning. vill verkligen ha den där lägenheten i ett av stockholms gröna södra minisamhällen. jag har en känsla av den lägenheten skulle vara en bra utgångspunkt för sommaren 2007.

i fredags mat + utgång + efterfest med jobbet. jag inbillar mig att jag var ganska samlad natten igenom, trots allt. att vakna upp 0900, fortfarande berusad, tvungen att ta sig hem är ganska härligt. st eriksgatan led med mig då jag vandrade längs den och skrämde alla jag mötte.

ta mig till kärlek

åter i stockholm med insikten att jag känner mig väldigt hemma här. när tåget börjar närma sig stockholm ställer jag mig vid dörren och stirrar ut. känner välbehag när tåget rusar förbi solna station, tomteboda, karlberg. strandpromenaden på kungsholmen som var mitt andra hem för snart två (!) år sedan.

om det löser (d.v.s. att jag lägger det vinnande budet) sig med den lägenhet som min tillvaro kretsar kring just nu skulle allt kännas ännu bättre. vill verkligen ha något eget. vill landa och ha ett välfyllt kylskåp. slippa den andrahands-tillvaro som jag lever i nu.

traditionell herrmiddag i trettonhelgen. skådeplatsen var en öde stuga på ett berg. det var 30 grader varmt och väldigt svettigt. soundtracket var "känn ingen sorg för mig göteborg" på sjukt hög volym. jag undrar vad 11 aggressivt dansade, halvnakna, pojkar runt 25 är ett uttryck för i den miljön.

jobbet känns ok nu efter ledigheten. har ett tag känt att jag har noll kontroll över arbetsläget. idag stabiliserades dock det hela. tycker illa om mig själv när jag stressar över jobbet.

för övrigt var dokumentären om oasis i söndags härlig att se på. inget brödrapar gör sig så bra i svartvitt som liam och noel.