stor tv

har lyckats få hem spung säsong två. pelle (många påpekade att jag under gymnasiet och senare var väldigt lik denne pelle till utseendet) och kim sitter och diskuterar pelles olyckliga kärlek:

kim: fan du vill ju ha henne.

pelle: ja... det är klart jag vill.

jag tänker på henne hela jävla tiden.

tre sekunder efter jag slagit upp ögonen så är hon där.

sen släpper hon inte taget på hela dan.

och inte på nätterna heller.

fast jag vet att jag inte kan få henne. det vet jag.

jag vet att hon har sin jävla pojkvän.

kim: han är ju ett jävla as.

pelle: även fast hon inte hade haft sitt jävla as till pojkvän, så hade hon ändå inte varit intresserad av mig.

det vet jag också.

och jag förstår direkt varför jag tyckte om denna serie så mycket när den gick. vilken underbar dialog. pelle är jag i gymnasiet, så är det bara. och nu, efter x antal år i förhållanden är jag där igen. 2007 är 1997.

jag har aldrig gråtit så mycket som när kören sjunger "there is a light that never goes out" på pelles begravning.

just another false alarm.

en ställe som ofta dyker upp i mina drömmar är en labyrintliknande tunnelbanestation belägen någonstans i trakterna av globenområdet. ibland blir jag jagad där, ibland träffar jag människor från förr där.

i går natt träffade jag en okänd kvinna med barnvagn som var väldigt trevlig. vi fattade tycke för varandra och bytte telefonnummer, bestämde att vi skulle ses igen och så vidare. dock slarvades telefonnumret bort av oss båda i takt med att drömmen fortskred och det enda jag tänkte när jag vaknade upp var "var har jag lagt lappen med numret?!".

till detta Naturligtvis den jobbiga känslan av att drömmen var verklighet. den känslan som tar ett antal timmar att helt lämna sinnet i fred.

blues från sverige

en solig lördagsmorgon och jag hade inte förmåga att ta mig upp. kom igång först vid fyratiden. jag yttrade orden "jag känner för att bli rikigt full ikväll" på väg hem från jobbet och profetian skulle uppfyllas. bristen på konsekvensanalys kan vara väldigt uppenbar en fredagseftermiddag.

nu hemma efter middag och utgång modell mindre med några bekanta från väldigt länge sedan. trevligt, men ack så sömning.

hade glömt bort tomas andersson wijs storhet, blues från sverige är en fruktansvärt stark låt. hälsingland likaså.

02:48 och jag måste sova nu. tvätt i morgon 10:00.

DEN FÖRSTA MARS TJUGOHUNDRASJU. POSTAD I EFTERHAND PGA. AVSAKNAD AV INTERNET

Igår somnade jag in till Uppkomsten av det socialistiska medvetandet av Lenin. Under dagen idag vaknade jag upp av att Maud Olofsson presenterar sin “frihetsreform”. Ett dygn av kontraster med andra ord. Att kalla förslaget om rätt till skatteavdrag för hushållsnära tjänster för frihetsreform är osmakligt. Inte alls konstigt, i och för sig, med tanke på att det är Mauds val av ord.

Det talas om det eviga livspusslet. Maud har inför dagens förslag hänvisat till att kvinnor som arbetar har svårt att få detta livspussel att gå ihop. Idag var det Anders Borgs tur att nyttja begreppet - som ett svar på frågan huruvida detta förslag innebär att skattepengar tas för överklassen skall få mer tid till att arbeta! Det är inte på något sätt seriöst att dra till med ytterligare en hänvisning till detta livspussel på en fråga som handlar om fördelningspolitik.


För tio minuter sedan såg jag inte DN-skrapan från mitt fönster på grund av den täta dimman. Nu precis när jag gick och tittade till mitt tevatten hade dimman lättat och den syntes igen, bortom Årstabroarna. Fascinerande hur det kan slå om så snabbt. Sitter i min nya alldeles egna lägenhet nu. Utan tillgång till vare sig TV eller Internet. Allt jag har är min musik, böcker och - ursäkta att jag tjatar - en underbar utsikt över Västberga, Midsommarkransen, Årstaviken och Hornstull. Första melodin på soundtracket till Farväl Falkenberg är för övrigt det perfekta soundtracket till belysningen på nya Årstabron en dimmig kväll som denna.

Frida Hyvönens See how I came into town fungerar bra också.

I helgen afterwork modell större på fredag samt trettioårsfest på lördag. Egentligen vill jag bara vara hemma och måla. Vi får se hur det blir.

see how i came into town

sista kvällen i det som varit mitt hem sedan september. det mesta är nedpackat. flytten sker på onsdag men ska bo på andra ställen fram till dess. ser fram emot att måla om och inreda. känslan av att för första gången verkligen ha ett hem som är MIN borg kittlar.

det har varit en bra vecka på jobbet, fått mycket gjort och så vidare.

hatar kanal 5 för att de lägger seinfeld så sent. klarar inte av att vara uppe till 23:40.

highschool stalker

självsäkerheten gällande mitt allmäntillstånd är som bortblåst i jämförelse med förra helgen/förra inlägget. hoppas verkligen det är årstiden i kombination med för mycket jobb och för lite sömn som gör att jag mår på det här sättet. känner olust inför allt. tänker bara på en sak (person) och tror inte jag varit så här olyckligt förälskad sen i gymnasiet. jag blev irriterad på mig själv när jag vaknade i morse för att jag tänkte på henne under uppvaknandet. ge mig broder daniel. ge mig yvonne.

det hela skulle underlättas om man slapp träffa personen i fråga under proffessionella förhållanden varje dag. frågar mig själv om allt det här, denna känsla som jag haft nu sedan i höstas bara är allmän förtjusning, ett rop på hjälp för att slippa vara ensam (ni ser, förra helgen känns väldigt avlägsen) eller något mer. inbillar mig att det hela ska falla på plats när min tillvaro är ordnad. problemet kanske ligger i våndan inför att börja packa inför flytten som skall ske i månadsskiftet.

- - -

stockholm är litet. nyss när jag var nere i den lokala videobutiken stod kvinnan som förföljt mig sedan förra sommaren. eller iallafall råkat vara på samma plats som mig ett stort antal gånger. stod jag och väntade på tvärbanan vid globen när jag bodde där stod hon där. och nu bor hon tydligen i samma område som mig ännu en gång. ser henne minst en gång i veckan vid pendeltågsstationen där mitt arbete och uppenbarligen hennes arbete ligger. vi har bytt några blickar och ja, hon är söt.

nu stod hon alltså vid komedihyllan. jag gick naturligtvis och ställde mig bredvid och bläddrade i dramahyllan. hon valde film och gick till kassan. jag tog en film mer eller mindre på måfå (sideways, som jag har sett. ser dock fram emot att se den igen.) och stalkade henne till kassan. hon betalade, gick och faan: hon såg inte mig. ångrade mig hela vägen hem att jag inte inledde en konversation med henne.

märks det att jag är inne i en djup och svår bekräftelsefas?

nu är det höst. både här inne och där ute.

lilla essingen juni 2005. det är väldigt varmt och jag går på söndagspromenad ensam. tänker att jag skulle vilja ha någon att gå söndagspromenad tillsammans med. någon att upptäcka nya platser med. någon att dela det mesta med. då var jag nyligen ensam för första gången i mitt liv. nyss lämnat ett (blivit lämnad) fem år långt förhållande bakom mig. med andra ord var jag inte särskilt bekant med den typen av ensamhet.

årstabron februari 2007. ännu en söndagspromenad ensam. solen känns i allra högsta grad välkommen efter en kall vecka. och jag känner att jag kan hantera ensamheten om inte bra, så åtminstone bättre än sommaren 2005. återigen har jag ett förhållande bakom mig, ett förhållande som verkligen hade potential att bli något men som inte blev det. drygt ett år av sökande och en känsla av att vi tog oss framåt, men som bara stannade upp för några månader sedan. varför det är så har jag inte kommit fram till ännu.

jag vet inte om denna insikt om att jag nu kan hantera ensamhet (i bemärkelsen avsaknad av parförhållande) bättre hänger ihop med personlig mognad eller att jag såg dödsdansen igår. det var väldigt effektfullt när örjan ramberg dansade sabeldans i mörkgrön ljussättning. han satte verkligen fingret på tvåsamhetens baksidor när han steppade runt med vidöppna ögon som skrek ut galenskap.

fick mig att förstå att man inte skall ha så bråttom. låt kärleken ta sin tid.

- - -

stod för övrigt och beskådade mitt framtida hem från årstabron. husen gjorde sig väldigt bra en solig söndagsförmiddag som denna. tror det är läge att ta tjuren vid hornen och börja flyttpacka idag.