skrivet 070601

En av hennes vänner hade stadgat sig några månader tidigare. Från att ha levt ett till lyckligt och otvunget liv som ensamstående i Stockholm hade hon, "väldigt hastigt", som hon själv beskrev det, flyttat till Söderhamn och ganska snart blivit gravid. Hennes landsortsförakt till trots hade hon alltså lämnat sitt älskade Stockholm för den ort vars invånare var de mest olyckliga och de med minst optimism inför framtiden. Det hade bevisats i undersökningar. Avgörandet låg i att hennes blivande make hade jobb där. Hennes väninna hade flera gånger berättat att hon vantrivdes ut i fingerspetsarna, hur hon inte kunde skiljas från hennes nyinköpta bostadsrätt utan att börja storgråta dagen då den nye ägaren kommit för att hämta nyckeln. Inledningsvis trodde hon att det handlade om nostalgi - hon hade senare kommit fram till att hennes känslostorm grundat sig i att hon saknade det som hon hade kunnat få uppleva i lägenheten. Det liv hon hade längtat efter så mycket, men nu alltså hade flyttats till Söderhamn.