Att fysiskt känna känslan av otillräcklighet infinna sig hände väldigt sällan. Han hade möjligtvis känt den när han lyssnat på något verkligt känslosamt musikstycke som han kunde identifiera sig med eller sett en ledsam film med hög igenkänningsfaktor. Känslan av total otillräcklighet hade emellertid inte infunnit sig som ett resultat av något som skett, så att säga, i det verkliga livet. Inte förrän den morgonen han såg henne tillsammans med en ny man - vän, pojkvän? - på pendeltågsstationen. De hade sett så avslappnade och lyckliga ut, en scen som krävde en omfattande inventering av hans minne för att kunna återkalla samma scen med honom själv och henne i huvudrollerna.
Han hade noterat ett stelhet i sättet hon rörde sig den sista tiden de var tillsammans. Det verkade hela tiden finnas en tveksamhet inför något i varje rörelse hon gjorde. Nu verkade det som om den stelheten och tveksamheten aldrig någonsin hade funnits i hennes kropp, med tanke på hur hon rörde sig när nu - när hon var i någon annans närhet. Hur han stod bakom henne och hon på något sätt sökte beröring med hela sin kropp, samtidigt som hon hejdade sig med tanke på platsen de befann sig på just för tillfället.
Känslan av tunnelseende hade infunnit sig ofta under den tiden då de började umgås. Då han hela tiden ville berätta för alla sina vänner hur bra allt kändes, allt för sällan med fokus på de båda utan enbart på honom. Han hade lovat sig att det aldrig mer skulle få bli på det sättet - att utnyttja en annan människa för att nå en lösning på hans problem. Kärleken ska födas sda Att hans ensamhetsproblem äntligen hade löst sig. Att han nu inte längre var en anomali. För att sedan mana honom till besinning.
No comments:
Post a Comment