har precis sett bonde söker fru - bröllopet och kan konstatera att de såg varann i ögonen väldigt mycket. håkan sjunger om att han aldrig riktigt sett någon i ögonen, en känsla som är bekant hos mig. det fick mig att förstå att bonde söker fru - bröllopet är den totala motsatsen till allt jag någonsin varit och framför allt till vad jag är nu. åtminstone när det gäller förhållanden.
tio dagar hos föräldrarna i hålan jag är uppväxt i. trots att jag inte har någon fast punkt för tillfället i stockholm vill jag härifrån av den anledningen - att jag inte har någon fast punkt. kanske är det så att jag saknar mitt jobb? idioti. jag saknar carmen. så måste det vara. eller så gillar jag helt enkelt inte det här stället längre.
jag vill hela tiden skicka sms till vissa utvalda men hindrar mig själv. det är en fråga om karaktär. jag vet ju att jag inte behöver någon just nu. detta ger tyvärr upphov till en hel del bitterhet. kanske måste jag hela tiden vara sökande för att inte bli bitter? juldagsdisco på det lokala hotellet och jag bekände färg för en gymnasiekärlek (vi talar ca 7-8 år sedan). det gjorde tydligen intryck. det kan vara sådant som behövs för få tillvaron att kännas vettig.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment