allt har inte direkt varit friktionsfritt i mitt liv den senaste tiden. familj jobb relation, den heliga treenigheten har tagit mycket kraft. främst är det jobbet som inte är under kontroll. kom på mig idag att jag inte kan förmå mig att tänka framåt; samma känsla hade jag senast under den mest intensivaperioden under uppsatsskrivandet. snart tre år sedan. jobbet tar upp allt och man bara sjunker.
ge mig statligt konstnärsstöd nu. eller i alla fall ett vettigt jobb.
bra sak: jag trivs väldigt bra i min lägenhet.
har lyssnat mycket på bill fays time of the last persecution från 1971 den senaste tiden. idag drog jag hem hans första skiva, som spelades in året innan. han måste haft en depression mellan de två skivorna, med tanke på hur glad hans första självbetitlade låter i jämförelse.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment