en ställe som ofta dyker upp i mina drömmar är en labyrintliknande tunnelbanestation belägen någonstans i trakterna av globenområdet. ibland blir jag jagad där, ibland träffar jag människor från förr där.
i går natt träffade jag en okänd kvinna med barnvagn som var väldigt trevlig. vi fattade tycke för varandra och bytte telefonnummer, bestämde att vi skulle ses igen och så vidare. dock slarvades telefonnumret bort av oss båda i takt med att drömmen fortskred och det enda jag tänkte när jag vaknade upp var "var har jag lagt lappen med numret?!".
till detta Naturligtvis den jobbiga känslan av att drömmen var verklighet. den känslan som tar ett antal timmar att helt lämna sinnet i fred.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment