nu är det höst. både här inne och där ute.

lilla essingen juni 2005. det är väldigt varmt och jag går på söndagspromenad ensam. tänker att jag skulle vilja ha någon att gå söndagspromenad tillsammans med. någon att upptäcka nya platser med. någon att dela det mesta med. då var jag nyligen ensam för första gången i mitt liv. nyss lämnat ett (blivit lämnad) fem år långt förhållande bakom mig. med andra ord var jag inte särskilt bekant med den typen av ensamhet.

årstabron februari 2007. ännu en söndagspromenad ensam. solen känns i allra högsta grad välkommen efter en kall vecka. och jag känner att jag kan hantera ensamheten om inte bra, så åtminstone bättre än sommaren 2005. återigen har jag ett förhållande bakom mig, ett förhållande som verkligen hade potential att bli något men som inte blev det. drygt ett år av sökande och en känsla av att vi tog oss framåt, men som bara stannade upp för några månader sedan. varför det är så har jag inte kommit fram till ännu.

jag vet inte om denna insikt om att jag nu kan hantera ensamhet (i bemärkelsen avsaknad av parförhållande) bättre hänger ihop med personlig mognad eller att jag såg dödsdansen igår. det var väldigt effektfullt när örjan ramberg dansade sabeldans i mörkgrön ljussättning. han satte verkligen fingret på tvåsamhetens baksidor när han steppade runt med vidöppna ögon som skrek ut galenskap.

fick mig att förstå att man inte skall ha så bråttom. låt kärleken ta sin tid.

- - -

stod för övrigt och beskådade mitt framtida hem från årstabron. husen gjorde sig väldigt bra en solig söndagsförmiddag som denna. tror det är läge att ta tjuren vid hornen och börja flyttpacka idag.